Saltarö Ultimate – triathlon – we did it!

Vi har gjort det igen! Fasen vad duktiga vi är!!! Årets Saltarö Ultimate triathlon alltså. Jag är så grymt glad att jag klarar av det, det är verkligen fantastiskt!

Varje gång jag är med i en tävling eller för den delen när jag bara har kört ett bra träningspass så tänker jag på att jag en gång i tiden inte ens orkade springa ut till parkeringen, eller som den gången vi var och hälsade på några kompisar i Hälsingborg och besökte Lars Vilks konstverk – Nimis (ett platsbyggt konstverk gjort av drivved). Installationen ligger nere vid vattnet och vägen dit är en tokbrant lång backe ner, som… just det, går UPP på vägen tillbaka. Jag var gråtfärdig och hade panikkänslor redan efter en tredjedel av backen. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna ta mig upp igen. Magnus och kompisen Marie sprang upp och ner som bergsgetter (som jag uppfattade det) och försökte heja på mig men det kändes helt omöjligt att ta sig upp. Jag var liksom en 85-åring förklädd i en 25-årig kropp. Fy vad hemskt!

Lars Vilks konstverk -Nimis, med den berömda eländiga backen i bakgrunden

Det är DEN bilden jag ser framför mig när jag tränar, och det är den tanken som gör mig så glad att jag i år igen lyckades ta mig igenom ett litet Triathlon (500 m simning, 1,5 mil cykling och 5 km löpning), faktiskt till och med med en förbättrad tid på dryga 5 minuter mot förra året. Jippi!!!

Klapp på axeln Malin, det gjorde du bra!

Lite bilder från loppet:Älskar den där skylten! Triathlet, vem? eh jag eller? Ja… idag är jag faktiskt det😃

Magnus förbereder prylarna, skor, nummerlapp, badmössa, handduk att torka fötterna på, sim- och solglasögon, cykel, puh… mycket att tänka på.