Ovanlig söndagsmiddag

Igår satt vi hela familjen runt bordet och åt middag. Inget ovanligt i det direkt, det ovanliga var att vi samtidigt tittade på kungens tal till folket om läget i Sverige och världen med anledning av den pågående pandemin Covid-19 och Corona.

Det känns lite som en krigssituation där hela samhället slåss mot ett osynligt virus. Overkliga siffror på drabbade, svårt sjuka och avlidna. Varje siffra motsvarar en enskild individ och har sin egen historia, anhöriga och sörjande. Det är overkligt!

Samtidigt ser man nästan inget av detta här runt omkring när vi sitter hemma och jobbar, snarare tvärtom. Vi har det bra här, jag trivs med att jobba hemma, ingen stress att komma iväg till jobbet på morgonen, jag får tillfälle att umgås ännu mer med min familj när Magnus och jag sitter hemma och Tove har hemundervisning. Lina går fortfarande i skolan men jag är i alla fall hemma när hon kommer hem. Dessutom har vi ju Hugo som inte har en aning om att det inte är en normal situation att vi alla är hemma hela tiden. Han har det hur bra som helst och ligger ute och solar sig på altanen på dagarna, alternativt sover han i någons knä eller på filten bredvid mig.

Detta är rena energipåfyllningen för mig och ingen uppoffring alls om det nu kan hjälpa medmänniskor i riskgrupper, vårdpersonal och andra samhällsviktiga yrkesutövare som måste ta sig till jobbet och inte vill riskera livet på kuppen! Vilka hjältar🙏

Det absolut svåraste är att inte kunna åka och hälsa på mamma. Hon sitter ensam i sin isolerade lägenhet och kan inte ta emot besök från någon annan än hemtjänst och hemsjukvård. Jag är faktiskt himla rädd att hon ska bli smittad och att jag inte kan komma och träffa henne. Det är en för svår tanke att tänka på. Jag hoppas verkligen att vi inte kommer dit.

Jag ser istället fram emot när vi kan ses igen och gå på musikalen hon skulle fått i födelsedagspresent när hon inte kunde ha sitt födelsedagskalas. Vi skulle ha gått på musikal i april men nu blev det inte så, det blev istället framflyttat till i höst. Då ska vi väl ändå vara ur det värsta, eller?

Tills dess får vi FaceTima😀

”Usch så jag ser ut i håret! Nästa gång får jag kamma mig och sätta på mig lite läppstift” 😊

”Det är ju roligt det här att man kan se varandra!”

Sen måste jag ha med den här bilden som Tove har gjort. Hon har haft ett projekt i skolan där de har jobbat med att göra ”filmisar” (samlarkort på filmstjärnor) av svart-vita bilder. Nu har hon tränat hemma på en bild vi hade på mamma. Den blev så fin så vi har skickat den som vykort till mamma också. Så fin!

Så här ser den ut i original.