Pappas låda

I år är det 3 år sen pappa gick bort. Tänk vad tiden går! Ibland känns det fortfarande som han finns kvar fast jag inte jag hälsar på så ofta. I söndags gjorde vi dock en påhälsning i en låda med minnen. Det enda som finns kvar efter pappa. Det är lådan som stod kvar i förrådet, förrådet var det enda som stod kvar efter branden som tog allt de hade, strax efter det gick pappa bort.

Lådan har stått hos Annika och väntat på att vi ska samlas och gå igenom den. Nu efter 3 år var det alltså dax att titta igenom innehållet. Själva lådan stod på Sandviken när jag var liten.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Olle och jag möttes upp på förmiddagen och samåkte till Flen. Nina hade redan kommit när vi kom fram och sist kom den som bor närmast nämligen Agneta😊 Den enda som saknades den här gången var Carina😕 Vi startade med lite fika och uppdatering på läget. Inte för att vi ses ofta annars heller men nu har vi inte sets på lääänge!!!

• 

• 

• 

Jag förstår att det bara är EN låda att gå igenom, andra har ett helt hem att ta vara på efter sina nära och kära men hu vad svårt det är att dela upp detta! Det är allt från pappas gamla leksaker, gamla brev, bilder, militäruniform med emblem och märken (samt nål och tråd om man vill sy fast dem😊), finkostymer, smycken, reflex (bra att ha till vintermörkret…) Jättesvårt att veta vad man ska göra med detta!

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Lite av bilderna vi hittade.

• 

• 

Hittade pappas glasögon också, kanske inte det nyaste snittet men jädrar vad bra jag ser med dom👌🤓🤣

Det finaste var i alla fall det här smycket som Agneta berättade att pappa gjorde till mamma när jag låg i magen. Det är en liten bit av en En som pappa hittade på Sandviken och som han tyckte såg ut som en bäbis i magen. Han slipade biten, gjorde hål och satte på båtfernissa, så gulligt🥰

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Grannen hjälpe oss med en uppdaterad syskonbild i åldersordning. Malin, Agneta, Annika, Olle och Nina. Så klart har lillasyster svårt att stå still😂 Nästa gång får Carina stå med huvudet i äppelträdet för hon är faktiskt minst, hela 1 år, 2 månader, 1 vecka och 5 dagar, så det så! But who’s counting 😉