Lina somnade i soffan ikväll och jag skulle vara snäll och bära ner henne. Det skulle jag inte ha gjort. När jag trodde att jag hade tagit sista trappsteget var det i själva verket ett kvar. Jag satte ut foten i tron att jag skulle ha golv framför mig men där var det bara luft! Man inser snabbt sitt misstag men då är det för sent. Jag hamnade med foten på kanten av sista trappsteget och med Lina i famnen föll vi. För att inte hon skulle fara in i väggen så höll jag henne ifrån mig och gick själv med full fart in i väggen med huvudet före. Aj, vad ont det gjorde! Som tur var gick det bra så när som på en jättebula på mitt huvud.
Så här stor bula fick jag!
Ja, den kanske inte ser så stor ut men den känns ungefär så här:)
Vi får se hur det går att sova på den:)
Men som sagt, man får vara glad att det inte blev värre!
Malins Blog 
Men USCH vad läskigt! 😦 Vilken tur att det ändå gick så pass ”bra”! Och Lina, hon måste vaknat med ett ryck, skräckslagen??
Vad himla snygg du är i håret förresten!
Kram
Ja verkligen! Lina blev nog ganska rädd och chockad! Vi var nog lite chockade alla tre (Magnus var på landet). Men sen skrattade vi gott åt mammas bula en stund och då blev det bättre:-)
Men, inget som inte har något gott i sig. Nu vet båda vad dom skulle göra om jag hade svimmat i alla fall;-)
Tack för komplimangen, det är alltid kul att höra! Man är ju dålig på att ge sig själv komplimanger liksom:-)