Kanotfärd i kuling

Igår tänkte vi att vi skulle ge oss ut på vår årliga kanotdag. Prognosen sa strålande sol och 32 grader varmt så, på med solskyddsmedel så vi inte bränner oss tänkte vi och så packade vi mycket vatten, pastasallad, godis, kaffe, fikabröd och badkläder.

Redo för en heldag på sjön!

Planen är att ta oss upp till Stafsäter Gårdsglass, lägga till vid bryggan och gå upp och äta en glass, nice😊👍

Vatten- och fotopaus.

Rätt mysigt att glida fram på vattnet.

Tjejerna blev lite trötta i armarna efter ett tag så vi satta ihop båtarna och så ”rodde” Magnus och jag. Det blåser lite nu också så med vinden i ryggen får vi lite gratisfart. Magnus ser liite orolig ut, ”vi måste tänka på att vi ska orka ta oss tillbaka också”, ”ja ja, men nu är vi nästan framme!” säger vi!

We made it! Framme vid Stafsäter för glass, dricka och kaffe.

Men så var det det där med att ta sig tillbaka…

Nu har det börjat blåsa ordentligt. Det ligger en annan båt nere vid bryggan och Anders som ägaren heter (visar sig att han jobbar i Kista och har gemensamma bekanta med Magnus) kommer fram med karta och ser lite orolig ut. ”Alltså, det har börjat blåsa upp ordentligt nu så om ni ska kunna ta er tillbaka får ni nog hålla er till vasskanten och inte ge er ut på djupt vatten!”

Men vi är fortfarande positiva, det ser inte så farligt ut (i lugna viken ja, smarto!!!🤔). Glada i hågen ger vi oss av men hinner bara runda hörnet så tar vinden tag i kanoten och vänder den åt fel håll, vi paddlar som galningar och tillslut tar vi oss till ön en bit bort där det är lite lä, puh vad hände!😐 Jaha, det här var ju inte så bra, vi skulle ju hålla oss längs strandkanten, vi måste tillbaka över igen, ok nu kör vi! Paddlar som idioter, ibland kommer det rejäla vågor som får kanoten att vippa ordentligt. Tove tycker det är roligt och spännande medan jag blir mer och mer orolig att vi har tagit oss vatten över huvudet, bokstavligt talat☺️. Vi lyckas i alla fall ta oss tillbaka och nu börjar en kamp för att hålla oss kvar längs vassen. Så fort vi kommer lite utanför så tar vinden tag i båten och så får man ta i för kung och fosterland för att ta sig tillbaka. Men vi lyckas ta oss genom vass, tricksa oss mellan stenar och fallna träd en bra bit.

Vi stannar på läplatser och försöker se hur det ser ut på andra sidan. Jag börjar bli riktigt rädd och tänker att om vi nu hamnar där ute där det går gäss på vattnet, då är risken ganska stor att vi kantrar. Då har jag familjen i vattnet, inga mobiltelefoner att ringa efter hjälp med, dom lär inte fungera längre om dom ens går att få tag på, antagligen ligger de på sjöbotten. Vad gör vi då?

Jag försöker föreslå att vi ska stanna ett tag och äta lunch och se om det lugnar ner sig men till slut bestämmer vi att vi försöker fortsätta ett tag till. Det blåser värre och värre så vid nästa läplats är jag riktigt rädd. Vi bestämmer att vi fortsätter men för att ta oss runt den lilla udden måste vi paddla ut och paddla runt två stenar, vi kommer ut en bit på vattnet, båten vänder och vi driver bakåt trots att vi paddlar som galningar. Till slut kan vi ta oss tillbaka till läplatsen och nu säger jag stopp! I panik skriker jag till Magnus, ”Jag ger mig inte ut där igen. Jag tänker inte riskera min familj! Vi får ringa efter hjälp! Jag går upp i skogen nu!!!” Magnus ser både lite irriterad ut🙄 men mest förvånad😯. Han protesterar inte i alla fall😌. Tove kommer efter och kollar läget, hon tycker nog att jag överreagerar, hon tyckte ju att det var spännande.

När jag har gått av mig och kommer tillbaka har Magnus fått tag på båtuthyrningsstället. Dom har ingen båt att hämta oss med och om en halvtimme är det bara en person som jobbar i receptionen så då kan dom inte komma med bil heller, strålande🤗😩😖. Magnus ringer Ingela och Henrik också men får inget svar. Dom jobbar och dessutom har deras båt varit trasig ett tag och vad vi vet har dom inte fått ordning på felet än. Inte så stor chans att dom kan hjälpa oss med andra ord, även om deras båt ligger i den här sjön, men är man desperat så måste man ju kolla alla möjligheter.

Vi tittar på kartan var vi är och kommer till slut överens med uthyrningsföretaget att ta oss till närmaste väg så att han kan hämta upp oss.

Vi inser snabbt att vi inte kommer att få med oss kanoterna så dom drar vi upp på land och lämnar kvar, vi får se hur vi löser det problemet…

Den här skogen är ingen mysig svampplockarskog precis, det är en snårig taggig skog men vildsvinsspår överallt😫

Vi tar vårt pick och pack och ger oss av i våra flipp-flopp tofflor med IPhone-kartan i högsta hugg och tar sikte på närmaste väg!

När vi kommer fram har vi telefonkontakt med vår ”räddningsbil” men trots tutning och blås i Magnus räddningsvisselpipa lyckas vi inte hitta varandra.

Medan Magnus försöker få koll på vart vi ska tar tjejerna en fikapaus😋

Vi inser att bilen inte kan komma in på den här vägen så vi fortsätter att gå en bit till, till slut ser vi en välbekant siluett nämligen Stafsäters silos. Vi har alltså gått tillbaka hela vägen som vi lyckades paddla. Här hittar vi också ”räddningsbilen” som kör oss tillbaka till uthyrningsplatsen där vi har vår bil. Han berättar också på vägen att väderprognosen säger att det inte ska sluta blåsa förrän imorgon eftermiddag, toppen!

Tillbaka där vi började på morgonen så får vi äntligen i oss lite lunch och fika. Vi hoppar också i badet, ganska skönt, alla känner sig liksom lite som en julgran med fästingar efter skogspromenaden🤭

Nu återstår bara problemet med att få tillbaka kanoterna😩

Vi får i alla fall tag på Ingela och Henric, det visar sig att dom var påväg till båten och att Henke hade lagat den. Tanken var att dom skulle provköra båten och se att allt fungerade som det skulle. OM den funkade så skulle dom kunna hämta upp oss vid Stafsäter, skjutsa oss tillbaka till kanotdumpningsstället så vi kunde hoppa i och simma in till kanoterna, sen ta oss på släp tillbaka till Stafsäter (medvinds med andra ord) så vi kunde köra tillbaka kanoterna med bil. Perfekt (även fast jag inte var på något sätt sugen på att någonsin sätta mig i en kanot igen😰!!).

Sagt och gjort, vi åkte hem och hämtade släpan, parkerade bilen vid Stafsäter och gick ner till bryggan. Där låg våra vänner från tidigare på dagen, ni vet Anders som kom och visade hur vi bäst kunde ta oss tillbaka till uthyrningsstället… Dom såg minst sagt förvånade ut när vi kom gående men hade också undrat lite hur det hade gått för oss. Men men, säga vad man vill, dom fick lite action och underhållning under dagen när dom följde vårt lilla äventyr😊

Här har vi hoppat av båten och simmar in för att hämta kanoterna i skogen.

Första kanoten i.

Skönt att få skjuts! Noterar dock att det inte alls blåser lika mycket nu, nästan så vi skulle kunna paddla tillbaka kanoterna hela vägen, men nu är vi för trötta!

Vi bär sen kanoterna upp till bilen, en efter en. Tunga som tusan men nu vill vi bara få det här klart och åka hem, så från någonstans hämtar vi krafterna som behövs. Magnus har dessutom stukat foten när han sprang runt i tofflor och letade räddningsbil. Vi lastar upp kanoterna och nu har det börjar mörkna, vilken heldag!

Jag är i alla fall glad att vi avbröt när vi gjorde det, vilket äventyr!!!